Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve! "Himlen rodnar.....
solen går åter upp"
Salve!Dubito hoc facere Nota bene Haec ego non multis (scribo), sed tibi Do ut des Ex animo Si vis amari, ama Feci guod potui, faciant meliora potentes Quod licet lovi, non licet bovi
...och hon vände sig om...och försvann i skuggorna..... Salve!.....en storm är påväg att dra in...den kommer att dra med sig...mycket....kanske sliter den sönder alla skeenden....och får allt att bli fult och öde...kanske vänder den upp och ner..på det som varit..och det som är...kanske skapar den en annan ordning.....kaoset är påväg....fast inget märks ännu....
...hon håller stenen i sin hand...den är svart..kall...och hård...men den har inga kanter...hon ser på den...hur hon älskat den...kännt dess inneboende värme..dess kraft...och hur energin spridits ifrån den...men nu....nu är den kall...stum.....från hennes ögon lämnar något vått...något kallt..som letar sig nerför....och i hennes hjärta tynger sorgen.....men hon har inga svar...bara frågor...När kommer hon åter kunna le...le mot dem hon möter...le...mot den försiktigt stundande vår...som analkas..om än där långt framme....hon undrar....men tanken...är inte med....
....hon ser månen gå upp...formas..och omformas...hon ser solen..sakta inta himlen igen...försvinna...och täckas av moln...gråa..svarta..söndertrasade...tunga droppar som först sakta sakta släpper sina grepp...och sedan allt mer och mer...tills de vräker ner...och dränker allt i sin väg....sköljer bort..allt som var..allt som varit...
Varför ge..när man inte kan få....varför tro...när falskheten kanske lurar...varför låta skeenden ske...när de inte är äkta?....Varför?
Vem vet?..och vem kan svara?......
Salve!....var är spåren..som hon nu följt ett tag...hon ser dem inte längre...snön har sakta dragit sig bort...och marken ligger åter bar...lämnar allt åt ödet....men hon tror inte på ödet...men just nu ser hon inte "sanningen"....det är som om något håller det på avstånd....en ovisshet...som ger henne någon huvudbry...men hon har lärt sig att vänta...många långa nätter har hon suttit...både i mörker..men även intill ljuset från glöden...invid den öppna eldstaden...värmt sig...men också frusit..
...kurat i skymningen....och sen senare sett gryningen...sakta sakta komma....över ängen....hur konturerna blivit mer och mer framträdande....intagandes...gräsvipporna..som fortfarande står där...fast frosten nypt deras "kind"...väntandes på att rådjuren ska hitta de sista...resterna av det lilla som finns i dem...
...på natten hör hon dem...hör hanens rop i natten...ett läte som kan framkalla kalla kårar efter en rygg...om man inte känner till vem det är som ropar...
....hon ska snart ge sig iväg...och bli borta ett tag...men möjlighet..till ord, tankar...och skeenden..kommer att kunna "följas"....efterlämnade spår...som ett pärlband av händelser....allt har sin tid....och hon har sin...
Aut disce aut discede Salve!...övergång...från ett läge till ett annat läge...
...sakta drar det in...i stora sjok..luften blir tjock av "det"...från en form till en annan form...från en slags värme till en annan slags...kyla....omformas..ombildas...från ett stadie till ett annat....
...från mörker till ljus...sakta täcker det marken...flinga efter flinga...en efter en...lägger sig tillrätta....försvinner...prövar igen...åter och åter "föds"...för att till slut...bli beständig...och åter varda...åter bli något...i en form..till en annan form...
...tid att vara, tid att återerövra...tid...att pröva...tid att se...tid..att vila...tid ..att leva.....Jag "ser" att Du ler mot mig...och jag ler..tillbaka....
Ars amandi Salve!
...ett ofantligt ljus...strålar...och sprider sitt ljus...över alltet...sprider sig...längre och längre ut...och längre och längre in..."skuggorna" drar sig sakta bakåt...backandes...och ljuset övertar mer och mer...finns där en värme?...en glöd..skönjs..långt därinne...men den "hålls om"...skyddas...
...ute på sjön...rör sig vågorna...upp och ner..upp och ner...guppandes...ligger där några gråa fåglar...väntandes...tiden är påväg...sakta..men säkert framåt..mot något nytt...något annat...de vet...men inte vi...eller vet de?...vad vet de isåfall?..
Hon..är påväg...ska andträda..en resa...en lång ritt..på sin vackra vita fåle...han är tränad nu...för att ta sig denna väg..över bergen...långt bortom...det synliga, för ögat...hon har väntat på denna dag...och nu närmar sig den..mycket kommer att ske...men hon är väl förberedd..har packat sin ränsel...och sina klövjeväskor...men först..måste hon "provrida" en bit...och återvända till sjön..och sitt boende...innan hon kan anträda den längre resan...hon måste se till sin granne..mitt över sjön..och be honom vaka över "de andra"...hennes fyrbenta vänner...Falken lyfter från hennes axel...och stiger högt upp mot skyn..hon hör hans skrii....och glädjs...över hans lycka....Nu, nu är tiden här...tid att bryta upp..tid för...det oväntade..tid för det väntade....
Amantes sunt amentes Salve!...dagen idag..är just Din dag...Du kan välja att göra ALLT..du vill...eller Du kan också ge bort den..till den du älskar...
....att kunna ge är en gåva...men att kunna ta emot...är en ännu större...gåva....
..tiden ligger där och ruvar...skapar...återskapar...det som varit..och det som ska bli...och åter varda...men ändå i något nytt..något "ofött"..som bidar sin tid....står allt rätt till...eller är tiden påväg..att vändas om...så att allt...måste börja om..men på ett annat sätt...har det blivit "skevt"...eller är det bara vi som tror så...Hon har sett detta förut..människans tvivel..människans...ångest..och återkommande...frågor...som om "hon" inte kunde se...lösningen hos sig själv...Allt finns där..men det är väl gömt...ögat behöver tränas...för att kunna se...för att kunna ge...och för att kunna hitta världens lösning....Allt kommer ständigt åter...och åter...
...ett nytt år är fött...och ett år...där nya vägar...nya möten...kommer att ske...
...Hon vet att detta år kommer att ha mycket med sig...och om allt går väl...kommer nya händelser..påverka de gamla...men hon tar allt med ro...allt har sin tid...sin plats...och sin utveckling....och somliga väljer att "vända sig bort"...och gå sin egna "uppstakade" väg....medans andra..väljer möjligheternas väg...och ser att allt...faktiskt har sin lösning....även om det först inte såg ut så....
...Högt uppe i den stora tallen..sitter de och tjattrar...ovissa om världens ögon på dem...de är lyckliga...och väldigt glada..för de har just funnit..varandra...och sett likheten..men även olikheten...och att det gör dem så unika..som "barn"..ser de nyfiket...på varandra...och kilar sen ner och uppför gren på gren...långa skutt...för att nå den högsta topp..och sen kunna se ut över alltet....såå fantastiskt...allt är....
Carpe Dium!!...den är bara DIN Salve!
Väl mött min kära vän...och mina vänner....det lyser som i skogen...av alla dess färger..."förtrollande"...Är det höst..eller är det vår....Allt är omvälvande...tiden hittar inte rätt...eller gör den det?....Det är magi...druidernas...skapande....de urgamla...skrifterna glöder återigen...en ny tid är påväg...något vi aldrig förr har skådat... Förrvirring...kommer att ske..men också en sorts bekräftelse...på det några vetat...och en ny kunskap..för andra...Skeenden som kan påverka långt långt fram...och få oanade krafter... Allt har sin tid....Vale! Salve!Ars amandi - Ad valorem
...Hon har valt att bo där långt ute...dit det är svårt att hitta...för att komma dit måste man känna till vägarna..det kan vara förädiskt annars...EN stig finns att gå...och den syns bara då och då...Annars kan man (om man kan ge "honom" ett mynt)..få bli stakad av "Rokarlen"...i Avalons "slup"...men..då måste man först ansökt om audiens..innan man som gäst får beträda Avalons..."rike"...och värld...(världen i Världen..)...Runt hela Avalon...sträcker sig en "mosse"...en myr...dit få hittar...väl därinne...skönjs..en annan värld...med en storslagen sjö...och ängar..och hennes "stenborg"...med små visthus kringgärdad...en fristad för många..fyrfota djur...Här kan man finna ro...för både sinnet...och själen...och energi...som stärker kroppen....
Skeenden skönjes...om man blickar ner i den klara källa..som sprungit ut ur berget...allt syns inte klart...men även de man inte ser....kan "kännas"....och förutspås...
Regn regnar...tungt...dämpandes alla ljud...sköljandes bort ALLT...allt som varit...som en flod...river den med sig...Vad lämnar den kvar?....
Hon har tänt ljuset i lyktan...utanför dörren...någon väntas....men hon vet inte när...Men hon kan vänta....Tid är allt vi har...
Ad utrumque paratus |
|
|
