Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve! Blekt blekt är månens ljus...
hennes hy lyser "elfenbensvit"...i skenet från dess svaga strålar...
håret är utslaget och rinner nerför hennes midja....
I tystnaden som uppstår, föds tusen och tusen tankar....
men ingen av dem sker....
All önskan som funnits finns där ändå, när blir något av de tankar som funnits - till verklig handling?
Finns det dörrar att öppna, eller stängs de när hon kommer nära?...och var finns isåfall nykeln?
Frågor, och åter frågor...men svaren ..... Salve!...Idag kom frosten...intog gräs...äng... och mark..sitt vita frostiga täcke la de ut...kristaller...iskalla..dödande allt det återstående...gröna, nu kommer sakta den nedbrytande tiden...då allt ska återgå....och omvandlas....sakta sakta....en tid av väntan...en tid av en sorts vakum...
...kylan gör hennes kinder kalla...men färgar dem vackert röda...och värmen finns där ändå, innifrån pulserar den...sprider sig som ett värmande skimmer...lyser...och seenden ser det...men vet inte....varför.....låter allt ske....åter och åter igen....snart snart stundar något, något..som ingen vet hur det kommer att bli...
...det planeras för fest...likväl i år..som åren som varit..och som åter ska komma...ständigt återkommande..skeenden...återföljandes...hon vet allt så väl nu....men längtar ändå...efter ljuset, värmen, dofterna, ljudet...tingen som ÄR...och all vänskap..förtrolighet...lyckan...och smärtan som ändå finns...och alltid kommer att vara där...inget är bara "ljust"...i alltet finns alltid både och....allt hänger ihop...allt påverkar...men så är själva livet....annars ingen balans.....
Må "lyckan stå er bi"...livet är till för att levas - om och om igen.... Salve!...sakta sakta närmar det sig....det känns - känslan finnes där...de lyfter....kallar på varandra....ekot av rösterna stannar kvar....en stund, innan de sakta avtar....men...det vibrerar....och kommer åter i efterdyningar...åter och åter....aldrig sinandes...
Ögat skälver....det djupnar....intensiteten...närheten, glöden brinner igen....lågan som tidigare flämtat..tar sig sakta - bränsle läggs på...underhålls....så intensivt - just nu!....närmare och närmare.....Hur kan det "brinna" så länge....?...vad är det som får kärnan att hålla så "tätt"...så tidvis klart....fast den grumlas något...när tiden är och frågorna är så oviss??....Hur är detta möjligt?
Högt under takets breda bjälkar...hänger buntvis med torkade örter...i stora buketter...färdiga att användas, när behov uppkommer..Hon bär alltid ett litet "knyte" i sitt bälte...att använda när det behövs som bäst...malört, grodblad, timjan...odört (väl dolt i en liten ficka)...och många fler sorter...som kan bota både det ena och det "andra"....
Kylan kommer sakta..närmare, dag för dag...och förändringar sker...nästan omärkt...Hon är stark nu....och förbereder sig..inför den kalla vintern som stundar....Var rädda om varandra!!
Pax Vobiscum! Salve!
Stillhet....tystnad....i fjärran hörs ett svagt eko....ett eko från svunnen tid....nere i dalen lättar dimman....som stora sjok..rör den sig sakta...daggvåt....tung till en början..men efter ett tag...lättare...tunnare.... Rönnbären hänger tunga...på trädets kala grenar...röda..och svällande....snart kommer det att kalasas på dem....intagna av de mest hänförda vackra "skapelser"....färgsprakandes....och glupskt...ätandes...av dessa bär som gör att huvudet...bär sig underligt åt...berusande.....och halvt omvälvandes..om jorden är upp eller ner... Hon går sakta ner mot sjön...som ligger där helt stilla...gråblank...och svartnandes längre ut....gula "guldmynt" glider sakta över ytan....en ensam häger står i vassen, halvt dold av sin gråa färg....hon nickar mot honom...och han vänder sitt huvud mot henne...ser på henne med sina kolsvarta ögon....i ögats djup..syns ....en mening...en mening med alltet som fortgår...ständigt återkommande....i ett evigt varv... Gräsets skiftningar....allt i en glödande rödbrun ton...som en dov färgpalett....där alla jordens färger ryms...Värmen finns där, nånstans långt långt därinne....gör sig påmind...pulserar....men dols så väl - just nu.... "Det finns alltid tid....njut nu" Salve!Mörkret sänker sig…dagen övergår så sakta till natt…ljuden intar en annan ”stämma”…försiktig, avvaktande..inlyssnande…. …och på nått sätt tystare…mjukare…nyanser som i dagsljuset blir så skarpa…så påtagliga. I skuggan av dagen djupnar det påtagliga…intuitionen blir klarare…känslan finns där…och längtan….och möjligen svaret som inväntats… Hon njuter av värmen…i hennes ögon speglar sig eldens flammor…men värmen kommer inifrån…och hennes blick är skarp..men, kanske uppfattas den gäckande..intagande….
…hon sträcker på sig..smidig som en katt…behagfull…men med en viss distans…hon är sin egen..och ingen annans…går sin egen väg…hittar de stigar som känns välbekanta..men trampar även upp nya…som sedan andra hittar…och följer en bit….tillsammans…och sen envar…lockad eller lockandes….”villovägar”..eller nya upptäckter….???...Är allt gåtor? Och var finns då svaren?....eller kanske frågorna….
Högt över sjön flyger gässen…i ett lång V-formation….hon står där som alltid, och ser dem försvinna….för att månader senare komma åter…och då fylla luften med sina välkomstord..
”Allt – eller inget, är möjligt” Salve!
Dagen har precis börjat, daggvåt ligger den där oförskräckt, ren och öppen. Vinden går fram genom gräset, mattar gräsets lyster, den skälvande droppens skimmer och lyster.. som dallrandes hängt där - syns sedan intet mer... I avsaknandet en doftförnimmelse från skog och mull, en doft som hör till nattens timme... Natten är nu fjärran, dess syster står här istället - spröd men med ett ljus som flödar kring panna och huvud, en mildhet skönjes men också något mer..... Ty dagen har just börjat och inget är ännu givet..... Carpe Diem!.... Salve
ATT LEVA HELT OCH FULLT ÄR INTE ATT STÄNDIGT VARA VERKSAM. ATT LEVA HELT OCH FULLT ÄR ATT ALLTID BARA VARA. LAO-TZU (500-TALET f.Kr) Något nytt är påväg....något hon inte vet något om - ännu....skeenden som ej än är påverkbara...ljuset silar fortfarande ner mellan träden...och himlen är hög...ljudet når långt bort....i efterdyningen sker något märkligt.... Låt dagen komma - gör den till din egen....och se det som är! Salve!Just där hav
och
himmel möts
just där mellan
ljus och mörker
där havets vågor
icke syns mer - där är jag
i min tanke
Långt långt ute - där ingenting
mer är
där tanken stelnar
och
intet blir mer av
Vad sker nu?
när livet återgår?
Pax Vobiscum! Salve!
"Hon" är här...med sin burk..och sina penslar...målar hela världen..i en sprakande färgskala...gult..gulare och övergång till orange...och senare eldrött....som övergår till djupaste purpur....mustigt...känslorstormar...och med en energi...fru sommar står där och bleknar av "förskräckelse"...över alla färgkaskader....och långt därborta förfasas "gubben" vinter..över alla färger..som sticker honom i ögonen..han vill ikläda allt med en lugn vit skala..som kan ge vila..och återhämtning...men nu, nu råder...dramatikens årstid...hon skrattar högt...och blir vild...och "galen"....när hon ser hur det lyser...i buskar och snår... ....Över sjön flyger gässen....deras sång...ljuder över den...och hon står och vinkar farväl....och på återseende...nästa år... |
|
|
