Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore Tools Help

Blog


    Salve!

     
    Inbäddad i dimman..
    konturslös
    vilandes
    intagandes
    ljudlös
    men
    med ett försiktigt
    närmade
    dofter
    mylla
    tyngd
    djupt där nere
    dovhet
    men en nära känsla
    Är
    Du
    där
    ?
     

    Salve!

    Att vakna upp och känna en närhet
    en närhet så intensiv
    även om Du inte befinner Dig intill mig
    kroppsligen, så är Du där ändå...
    nära..men ändå långt bort...
     
    Hur nära kan man komma en annan själ..och kan strängar spela samma melodi...uppenbarligen...för hon hör återigen musik..
    ..ljuv musik...som fyller hela hennes själ...och skogen jublar i de starkaste färger..målandes..som hon känner i sitt innersta..
     
    Vassen gulnar, vattenytan inväntar den starka kylan, och under morgontimmarna hänger dimman tät..hennes kjolfåll..väts av den drypande fukten..
    ..men hon njuter, av att vandra där, där allt är konturslöst - vilandes i det som bara ÄR...
    ..det kommer tid..då kanske frågor får svar...eller så behövs svaren inte..för allt ramlar på sin plats..
     
    Viam inveniam aut faciam

    Salve!

    Det finns ord som bara når en bit, sen finns det ord som når långt in...
    och berör något inom oss
    Färger färger färger...dova, färgsprakandes..talar ett språk som vidrör
    När jag rör vid ditt ansikte känner jag hur du ler under mina fingrar
    förnimmer svagt dina rynkor invid ögat..leendes..varmt intagandes..
    Andas andas i mitt öra, hör Du vad jag tänker...känner du vad jag känner?
    Så nära men ändå så långt bort..
     
    Kom kom kom..mig nära NU
    håll om mig
    och se på världen
    utanför
    vi är här...
    förenade
    men ändock åtskilda
    rymd - ljus
    värme och kyla
    ständigt återkommande
    klar är din källa
    och svalt är vattnet
    drick
    och du ska törsta igen
    efter mer
    och mer
    och mer....
     
    Quid rides? Mutato nomine de te fabula narratur

    Salve!

    ...Vinden har gjort ett upphåll..skogen står i brand..och..luften är kristallklar....över sjön...som ligger spegelblank..flyger fortfarande skimrande varelser..även fast nattens kyla..gjort sitt...
    ..i sanden syns fotavtryck...något otydliga..men ändock där...någon har stått där under natten och...försökt..se..vad som kanske döljes i nattens dimma..som då drar sina stora sjok..över sjön...
     
    ...enstaka..gäss..drar över trädtopparna..de stora skarorna..har redan flytt..nedåt..till varmare..trakter..en tystnad råder..så ofantlig...så...vidrörandes...men också gapandes...
    ..ord som sades...las..ett och ett..men..hade de då någon mening...och..vad ville de då?...bara..röra upp..det som förut..sagts..eller inte sagts...varför..lämnas så mycket..åt..det som är oviktigt..och det viktiga..inte gör sig hört?...Vet vi någonsin vad vi egentligen vill...vill med våra liv?...
     
    Vart tog hon vägen...hon med de långa böljande klänningarna..jag såg en skymt av hennes..profil...men..nu..ser jag henne inte..mer?...Vet Du vart hon gick?
     
    Agnosco veteris vestigia flammae - Aequam memento rebus in arduis servare mentem