Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve!
Til´ kingdom come! One... two...
Salve!Dagen ger sig sakta till känna....fast ljuset knappt orkar komma igenom...grå är dagen...och dropparna faller med en jämn återhållsamhet....allt bäddas in...fast det under ligger helt naket och öppet...sårbart möjligen...eller vilandes
Att vila i "tystnaden"...i avvaktandet...för att senare möta ett skeende....eller en möjlighet...till något annat....
..."hur vågar bara marken ligga där och vänta, eller den kanske inte gör det...den kanske vet redan - sedan urminnes tider..ett ständigt återkommande skeende"....
Varm varm glöder kolen...djupröd..långt därinne....i spisens mitt...många nyanser och färger..från kallaste lilablått till djupaste djupaste karsmirrött...värmen sprider sig utanför spiselshällen...och torkar de blöta kläder som hänger däröver...hon sitter bredvid...insvept i bara en lång grå yllefilt...torkandes sitt långa röda hår...och värmandes sina frusna fötter...Hon har varit långt bort...ridit genom skogen..uppför berget och blickat från högsta punkten för att försöka få en skymt av vad som stundar...om tecknena hon sett stämmer...men de var otydliga...dimman och regnet..döljde de "spår" hon trott sig kunna tyda...men känslan finns där...rör på sig...
Vad är rätt, och vad är "fel"...och vem avgör hur långt hon kan gå...hennes eget handlande...kan hon bara själv råda över...varför föds frågor...som då aldrig får några svar...fast hon vet, och känner att känslan ändock finnes där...men för att skydda sig själv (och kanske andra) blir valet då..så enkelt..som att "bara" avstå?....
Där finnes en förväntan...en glädje över att ha hittat "dit"...för att upptäcka likheter - men också olikheter..utveckling..mot det okända eller kända...ord som formas..och omformas...tankar som prövas...och en glädje över att se att de "faller rätt"....och återkommer...om och om igen...Lev väl "du nya vän"!
Ars amandi - Ad valorem Salve!Sakta sakta drar dimman in...hon ser den komma...våt och tung sänker den sig över allt...solens strålar som lekt i grenverket...och fått tallens stam att lysa djupt röd...försvinner snabbt..orörlig sitter hon där...stenen under henne kallnar..tystnaden sänker sig...allt ljud inkapslas..som i något slags vakum...hon känner hur vätan drar över hennes klänning och mantel...lämnar efter sig små små vatten"droppar"....luften som förut varit varm...faller snabbt..och kylan kommer ....hon rör sig inte....
Har allt en mening?...hon har alltid trott det...vetat det...men att det skulle ske nu....ett avgörande...eller kanske bara ett uppehåll....men avgörandet låg i hennes händer....och hon valde...
...hon hör ett svagt ljud som hon tyckts höra innan....lyssnar...någon kommer genom dimman...någon hon nyss mött...
..invid stenen löper en "ny" stig....en ny väg att gå...vart leder den?....
...hon reser på sig...och känner att en förväntan finnes där - igen....
....vi gör våra val..men hur de påverkar andra..vet vi kanske bara i efterhand...eller aldrig...
....Har du gjort Ditt val?....jag tror att jag har gjort mitt....
Amor animi arbitrio sumitur, non ponitur Salve!TO A CHILD DANCING IN THE WIND
Salve!
Dagarna går...sysslorna likaså...allt har sin tid.....och ljuset blir kortare och kortare...värmen från elden sprider sig ut i alla rummen...kylan hålls utanför...än kan hon bara se att "någon" varit utanför hennes dörr..det hon la ut i "sovel" är borta....men hon vet, att en nyfikenhet är väkt...få se hur länge den håller i sig...och om hon kan locka med något mer.. Sjön ligger grå..och kall...men "hon" är öppen...värmen ligger fortfarande som ett dis över...håller kylan stången och därmed isens fasta grepp borta - än ett tag....men hon känner och märker av naturens tecken..att kylan kommer att bli sträng i år....många kommer att få lida...och mycket kommer hon att få göra....men än finns det tid....tid att samla in ..det som ännu finnes kvar. Vale! Salve!Som två spegelbilder av varandra...så lika..men ändå är det något som skiljer dem åt....vaksamma...hörsamma...allt för överlevnandens skull...samtidigt stannar deras rörelse upp....lyssnar...iaktar...spända..för en snabb rörelse...återhållsamhet...men beredskap...för ett plötsligt ...språng...ett språng...från det okända......ett bevarande av frihet...och orördhet....
Hon iaktar dem...står så att vinden inte gör henne tillkänna...men de vet, att hon finns....hon ser musklernas rörelse under huden...ser hur de sakta förändras...hur de intar en svag förnimelse av henne...och att hon "återgår" till att vara endel av "alltet"....de böjer sakta sina vackra smäckra huvuden....och återintar "måltiden" de påbörjat...några äppelringar...och kornkross som hon strött ut på marken...
Hon väntar en gäst....men hon vet inte mycket om "denne"....vet inte vad hon kan bjuda gästen på...så hon tänker ..att allt hon kan erbjuda..är hennes gästfrihet...hennes närvaro...där tankar kan utbytas...och kanske nya vägar hittas...som på en ny upptäcktsfärd....in i det (o)kända...som sen blir kan bli känt..."Inget är ännu känt"....och det som sker sker..och det som inte skett, var aldrig heller meningen att det skulle ske....
Noli me vocare, ego te vocabo Salve!
Himmlen är fylld med dem...åter och åter "tänds" de på det väldiga himlavalvet...stjärnstoff... Återreflekterandes...ett skeen långt långt härifrån...som lyser upp någonstans i mörkret...ett "ljuseko"....Hur många dimensioner finns det?..Är det en "spegel" vi ser genom...och vem ser vi isåfall?.... "Han"..sluter sin mantel...det ljusa försvinner...men det skimrar ändå..ett svagt svagt ljus..långt därborta...ljudet hörs inte hit bort...men jag anar ord som formas...tankar som tänks....något.....det kanske "ramlar" ner....just som "stjärnstoff".... Det är fruset nu...dagarna är korta...ljuset likaså...vi får leta oss innåt..till värmen...och en "ny" värld....som skapas tillsammans...eller var för sig...men i tanken...kan allt hända....sen får hon se vad mer som kan ske.... Quia natura mutari non potest idcirco verae amicitiae sempiternae sunt Salve!Dagen idag är Din - Du kan göra vad du vill med den....ta vara på den eller bara låta den gå...
Gräset är frostbitet...en ny färgskala har intagit den...skiftande i gråvitt...livet håller på att återgå till det det varit...vilandes ett tag..för att återvända när det nya året påbörjas...
Dagen står avvaktandes...inväntande (?)...ren och öppen...allt eller inget är möjligt...
Kanten på hennes kjolfåll...mörknar av vätan från frosten...hon får torka den framför eldstaden när hon kommer hem...I trädet hänger några frostnypna äpplen kvar...och sidensvansarna har redan börjat kalasa på några...
Ur ränseln tar hon fram en solrosfrökaka och lägger i en klyka i trädet...det har börjat bli ont om mat även för de "små"...vintern kommer att bli kall och svår i år..det syns tydliga tecken på det...därför har hon samlat och lagrat under hela sommaren, för sitt eget bruk men även för alla hennes "vänner"...En varm mule puttar på henne - Jag vill också ha..något gott. Hon rufsar om i hans man..och ger honom ett äpple..hans päls är tjock och varm...De går neråt sjön (som de brukar)..och strannar där för att se "framåt"...
I skogsbrynet sitter han och blickar ner på dem...pliriga nyfikna ögon..med en blick fylld av både återhållsamhet..men också nyfikenhet..och ett igenkännande(?)...vinden ligger mot honom..så de märker inte hans närvaro...när han tyst reser sig...och försvinner in mellan träden..det är bara på marken det syns..en kort stund innan solens strålar smälter bort avtrycket...
Amor animi arbitrio sumitur, non ponitur Salve!(tillängnad en vän..som valt en annan stig..att gå)
So This Is Goodbye
So this is how you say it
These are the words
It,s the voice you re using
It,s the picture you ve seen
So this is goodbye
So this is how they say it
This is, the time it takes you
It didn,t take you a lot now did it?
It didn t hurt you a lot now did it?
So this is goodbye
So this is how you spell it
Where you place it in your mouth
What happens if I didn t hear you?
What happens if it wasn t serious?
Well I was around
Maybe it was you I came to see
Maybe it was you who invited me
I remember your eyes were on me
I remember your eyes were on me
Good bye Salve!Ljuset kommer sakta sakta..."går" genom det vissnande gräset...frostbitet...små små kristaller som glimmar till....
...sakta sakta efter ....kommer en uns värme...över trädtopparna "ryker" vattenångan....ute på myren står en stor älgtjur...hans krona nås av solens första strålar...som en stelnad staty...hans skägg dryper av väta...och ur mulen kommer en tydlig "dimma"...
Det syns tydligt vart hon gått...än syns hennes spår..i frostens täcke....men snart snart är de försvunna....lätta tassar följer hennes spår..mjuka och rundade...men doftens spår är tydligare för denna varelse...här behövs inga synliga spår...
I korgen över armen lägger hon klasar med frostbitna rönnbär...sylt och gele ska kokas..och några sparas till vackra utsmyckningar...inne på eldhällen står en gryta och puttrar...och en härlig doft sprider sig in i rummets vrår.."vildgryta"...toppad med enbär...
Var dag har sin tid..och sina göromål...än finns tid för "återkomst"...
Inatt är natten då ALLT kan hända - var öppna..och använd era sinnen!
Pax Vobiscum |
|
|
