Alistriona 的个人资料Avalons dimmor照片日志列表更多  |  工具 帮助 |
Salve!...när jorden föddes var det kaos...ur kaoset formades en o ordning..som senare blev till ordning...balanserar vi alltid efter jämnvikt?..eller behövs kaos...för att nytt ska kunna uppstå?
...I Avalon ligger frosten tung och vit över allt...hon tar upp några frostkorn...och ser på dem....de är alla olika...så perfekt skapade...men av vem?...och varför?...allt har en mening....det vet hon....men, för vem?....och för vad?...I hennes skinnklädda hand...smälter de icke...men om hon tar av sig sina hjorthandskar..och lägger dem "nakna" i sin handflata...försvinner deras form...och det blir till något annat....är det kaos?...från något...till något annat....en vetenskapsman skulle kanske tolka det så...men inte en moralisk tolkning...med religionen som förtecken...
...Månen är på "ny" uppgång...sin "första" vandring är den påväg mot...i ett ständigt återkommande skeende...åter och åter...kretslopp...och återskapande...
....hon är fylld av tankar och frågor...frågor där svaren tycks vänta...hon vet inte om spåren kommer att bestå...eller om de sakta sakta "tynar" bort...genom att frosten lägger sig över det...Varför uppstår vissa skeenden och vissa inte?...
...tid för tankar..tid för klarhet...tid för "svaghet"...tid för styrka..och tid för återkomst...
Gå i frid...och möt den nya dagen...
Pax Vobiscum! Salve....tid för vila..tid för ro..tid för återhämtning...tid för "tro"...tid..för väntan..tid för tanken..att vandra iväg...
...I landet som icke är...eller var...där allt är möjligt...där tiden "står stilla"...men ändock..rör sig "åt olika håll"...
..Du är där...mitt I...och ändock icke...ett avstånd som inte går att överblicka...i tid och rum...-Var är "skärvan"?...var är "hålet"...för att inträda till denna värld?...Hon ler...det når hennes ögon...hennes mun...
..Ljuset är kallt, blekt...avskalat...träden står där som silverstoder...nakna...frusna...avskalade...isstoder...men med ett litet liv spirandes långt långt därinne...väntandes...på en tid...som synes så fjärran...Vari ligger "saknandet"?...Var är önskan...och vad ligger i frågan?...eller frågorna?
Dagen har gått...ljusen har släckts...skratten har tystnat....skålarna är tömmda...bägarna som varit till brädden fyllda...gapar tomma...och svarta...dofterna försvinner sakta...men ute i snön...syns spår...och mot snön lyser äpplena röda...kontrast..mot det vita....rött mot vitt...i skarpaste lyster...nyanser i nyanserna....
Hodie mihi, cras tibi..... Salve!...Vad "ser" du?...vad "känner" du?...vad "förnimmer" du?...
Slut ögonen...pröva använda dina andra sinnen...dina "slutna" sinnen...låt dem komma upp..till ytan...
...tänk dig...ljus...värme...facklor...intensiv hetta...en sval vind...mjukt mot din kind..."ser du det"?..vad hör du?..glädje..i röster...värme i dem...omtanke...vänskap...en sång..som börjar mjukt..men ökar i intensitet..."hör du det"?...förnim någon doft...känner du något?...gran..kåda...tjärlukt...brinnande trä...enbär..."luktar du det"?...Någon tar din hand...den är varm..stark..trygg...för dig vidare...först i en "dans"..sedan försiktigt...in ..där ljuden avtar, avlägsnas...som "bäddas in"...men anas..där utanför...andra dofter blandas nu in...färsk nyutströdd halm...det frasar under fötterna...du får en skål i dina händer..lukten är bedövande kittlande...och gommen längtar efter smaken...känner den redan..."rund och mjuk"...något söt..men med en tydlig eftersmak av enbär..toppad med honung...du hör hur det sprakar från en eld någonstans...anar en svag doft av något annat....god aromisk doft...förnimmelser...som strömmar upp i ditt minne....mmmm...något du längtat efter...och allt kommer att "falla på sin plats"....låt bara sinnena...föra dig dit du vill.....
Det har vänt...nu bådar ljusare tider..för var dag..kommer dagen att ta en liten bit av natten..av mörkret...och ljuset kommer sakta att återvända..och ta sin plats..både inne och ute...frid vare med er....låt tiden ha sin gång...
Bonum vinum laetificat cor hominis Salve!Stjärnfall, som natten stänker,
ljungeldar, som i flykten blänker,
stolta solar, som mörkret dränker -
vem vill kalla det för undergång?
Eldslåga till det sista
ska du slockna, ska du brista,
oböjlig i att allt mista,
ödestung som en forntidssång.
Fjälltinnar i mäktig teckning,
havsvidder i dagbräckning,
stora skogar i milsvid sträckning -
så är allt vad om dig jag vet.
Havsdövad i bränningsbruset,
solbländad i snöljuset,
sövd i segerdröm av furususet -
så välsignar jag din härlighet.
Karin Boye
Ad omnia paratus
Salve!....en sakta strof har börjat ljuda..långt långt bort...den hörs som ett "eko" från en annan tid...en annan värld...toner som sakta formas till en melodi...som böljar fram och åter...igenkännande..men också så okänd...
Isarna kommer inte att ha lagt sig inför den stora ljusfesten...när mörkret är som längst...natten håller "alltet" i sitt sköte..inför den sedan stundande solens återkomst...de "nya" vägarna kommer då ej att vara farbara..därför vet hon ej ännu om alla kommer att nå fram i tid...tills den stora elden ska tändas...hon spår..och anar tecken på någon försening..men imorgon kommer hon att sända ut "stigfinnaren"..och "falköga" att gå med bud...och att återfå överblick över skeenden....
En glädje spirar i hennes bröst...hon känner värmen...hur den letar sig innåt...och värmer upp...fast det är en ny känsla...något annat...även om annat fortfarande finns där...och gör sig påmint då och då...och hon känner att det får vara så....återkommande...som något som aldrig kommer att kunna släppas....eller kan det det?....Hon förbereder den stora festen...har rökt stora lår av hjort och rådjur...bakat i flera dagar...men hon vet också att många kommer att ha med sig..fisk från havet, nötter från höjderna...ostar..från de vitskimmrande getterna...och annat som väcker en aptit..och längtan...
Ars amandi - Ad valorem Salve!
Hon förbereder sig - men hon vet inte denna gång...om det hon sagt och det hon gjort...kommer att hålla...Allt sker i en ständig rörelse....vid tidens ände...skapades det...som en "aning"...något dolt...en vag rörelse...väl förborgat...väl återhållet....en svag dyning...och en svag bris....som senare rörde upp "allt" och lite till....medans "ingen" såg...hur kan det ske?...sen återskapades det om och om igen....för att tillslut tillåta skummet yra...och saltstänk skimmra..över den högsta vågtoppen...dessa nyanser av aldrig skådat slag...När bryts kammen igen....och när eller om slår vågen över...och dränker allt..innan den drar sig tillbaka....för att åter-komma.... Hon anar skuggorna....vet att de iaktar...ser, men ser ändå inte...vet..men vet ändå inte....Något "annat" nalkas...en lekfullhet...och en dynamik...svagt svagt spelar "musiken"....melodin...talar om ord - ord av förändring... Ser du den nattsvarta himlen, min vän?...Ser du bakom...ALLTET?...Vad ser du? Alea iacta est - Amor vincit omnia et nos cedamus amori Salve!Det blåser en vind...den har ökat i styrka...men någonstans finns värmen kvar...den kommer stötvis, puffar skeenden framåt för att plötsligt hejda sig...invänta...indana...inbjuda...för att åter föra det framåt....men, med en viss försiktighet. Rörelsen kommer åter och åter, ett ständigt skeende....för några helt ovisst...vinden kommer (som alltid) att förändras...intensifieras...hållandes "alltet" i sin "fångna" hand...mitt i "stormens öga"....då vinandet...kan bli omöjligt..uppstår en "stillhet"...en avvaktan innan "den" gör ett val, medvetet eller möjligen omedvetet...vad som sker har betydelse...och kan få vidare skeenden...att leta sig nya uttryck och andra vägar....
Vem råder över vinden?
Det finns alltid olika sätt att se på saker och ting, och vi kan alltid lära oss nya saker...och också bli bättre på det vi gör och redan kan....Men (!) Du är bra på det Du gör! Låt tiden ha sin gång - det kommer alltid nya möjligheter...
Snart nalkas den mörkaste dagen på året...då tiden dväljs..över att åter vända...och födas "på nytt"...
Det förbereds för årets ljusfest...då eldkasarna ska brinna...för att låta det gamla återvända till det det varit..och välkomna det nya..med ljuset och värmen som ledsagare....årets festförberedelser är i full gång...och Hon har mycket att förbereda...men allt har sin tid...och hon har lång vana...allt kommer att vara förberett...inför de stundande gästerna, men herr vinter borde göra sin antågan snarast...så att isarna kan lägga sig...så att nya vägar kan bära...och avstånd på så sätt kan kortas...men naturen spelar nog oss alla ett spratt....
Allt är klarlagt...nu finns bara tid...för avgöranden...och en möjlighet till enskildhet....
Cui peccare licet peccat minus Salve!Tankens vindlingar...långt borta och nära...vidrörande....avvaktande...aningar..antydningar...tolkningar....ord, ord,...men vad betyder de?...upp..ner..eller uppochner....vem tolkar vad?...och finns det något att tolka....eller är det "bara"...
Hur är det, när bara känslan finns där...åter och åter...fast en klarhet redan tydliggjorts...har det blivit en "vana" - när övergår det från nyfikenhet...till...något som känslan längtar efter?...och när blir vanan...något mer...vetskap finnes..men det kittlande..."knackar" på igen och igen....mmmm....värmen finns där..och stannar kvar...fast intensiteten är som eldens väsen....små små bitar av stickor måste hela tiden..stoppas dit...blås...blås...och se vad som sker...
Hon kan tyda de svaga spåren...som cirkulerar hit och dit..utanför hennes dörr...sökandes...iaktagandes...hon känner ögats blick...när hon går till visthuset för att fylla på kärlet med enbärsdricka...och några bitar av det torkade hjortköttet...men hon avvaktar...inväntar...väcker inget....låter tilltron sakta komma...inget går att hasta på....livet är komplicerat...men sååå ljuvligt att leva!!!
Carpe Dium! |
|
|
