Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve!
Ljuvlig är värmen som intar skog och mark skir...är den fagra grönskan.. ljust ljust grön..syns de små fagra...musöronen..på björkens vajande gren Hon ler mot solen... och denne omfamnar henne...
Carpe Dium... Salve!...färgerna...intar sakta sakta..markerna...först syns det svagt..svagt...ögat kan nästan inte skönja...förändringen..
..men den finns där...känslan är där....som en påminnelse...om och om igen...
..hur mycket smärtar det inte...men allt har sin gång....
...ser Du hur det påverkas?...hur det kommer åter?...vet Du vad som händer?....vad som sker?...
...det finns smärta i det också...det gör ont att öppna sig...att visa allt det vackra...även för ögat..som skälver...
...beröring...smeksamt...försiktigt...men innuti döljs..det som kan vara det allra allra vackraste...
...det är bara väntan...som går att vara i....för var dag..som går...sker något nytt...alla skeenden...syns inte...
...vi måste våga...se..våga vara...i det....känna, lyssna, smaka, lukta....och även beröra för att ta in ALLTET...
...Mitt i världen är VI....ser DU?...
Aut disce aut discede - Amor vincit omnia Salve!Finns det gåtor som inga svar har?...
Finns det en palett..som inga färger har..på sig?...
Finns det mörker utan ljus...?
..och finns det kärlek..utan hat...
...Hur låter vi oss växa....om vi inte blir berörda?...
...och vad gör vi ...om vi inte kan ta emot..det en annan vill ge oss...
...i form av kärlek...?
Över sjön lättar dimman....och solen strålar...berör sakta...ytan...
...det har bara börjat....
Carpe Diem!!! Salve!...så högt hördes hans "skri"...segervisst...och med en tydlig frihet...det finnes möjlighet att boet de bygger på blir beständigt...eller så drar de vidare...till friare ytor....
...som en matta breder de ut sig...tätt tätt vitt...men när man går närmare..som vackra små stjärnor.."beströdda" över hela skogen....i solbacken..lyser det blått...mellan de vissna löven...och träden skönjes svag svagt gröna...knopparna är "sprängfyllda"...av liv...och av glädje...
...men natten är kall...och "återhållsam"...avvaktandes...men också vakandes på att allt har sin tid...inget "förhastat"...inget oförutsett....det nya ska sakta.."indanas"..så att övergången blir precis som den ska vara...
..tid för att andas in...och andas ut....
Hon vandrar återigen..längs strandkanten...ser långt ut...hur det skimrar...hon längtar...men än är det för tidigt...
...väntan är också en slags...formbarhet...att ana skeenden...och "se" dem närma sig...precis som hon sett dem innan...
Låt dagen vara just det den är...ett "uppehåll" för något som stundas skall...och låt natten komma..som en vilsam "vän"...att hitta ny kraft..för gryningen som sakta närmar sig... Salve!..Natt..natt..natt...men värmen dröjer kvar...långt in då mörkrets timmar har intagit...dygnets rätta tid...
...det är nu...som tankarna bär..långt långt borta...över alla gränser...över..alla "hinder"...Om det finnes något..så är det NU...timmen är slagen...och den kommer aldrig åter...eller gör den det?...Du kan själv "styra" ditt öde...eller är det ett öde?...Allt är det man tror...på...oavsett..om vi nu tror lika - i världar..om är så olika...men som stundom..rör i varandra...åter och åter...som för att "kännas vid"...för att se..om något..."kilar" i...någon gång...
...det finnes så många frågor...men så få svar...eller är det bara någon..som "håller dem tillbaka"?...insnärjd i en silvertråd..som spjärnar emot...emot..allt det som var..eller som skulle bli...kanske det inte var tid..för det..just NU...tiden som kommer åter...i en ständig...rörelse...i evighet...
...i ett ögonblick...kan ALLT ske...eller intet ske...det är bara vi själva..som kan ta det avgörande ...steget...ut i det oändliga..och se...om VI blir emottagna..eller om vi faller......(men någonstans finnes alltid en "botten")...
Pax Vobiscum...eller är det "förmätet"...att uttrycka....denna "fras"?...
Vale! Salve!
På ljudlösa vingar...seglar hon.. ...från min hand... ...hennes ögon ser allt...varenda rörelse... ..varje mushjärta bankar hårt..när skuggan.. ...sakta seglar över dem... ...darrandes...för att se om räddningen ...finnes där...tills solen strålar..åter fångar..deras ...lyster i den bruna pälsen... Hon kommer alltid åter... till sin ägares hand... Salve!...sakta sakta drar den in...som en förnimmelse..över vad som komma skall...fjäderlätta smekningar..och en svag doft...som väcker...sommarminnen....en tid att stanna upp..en tid..att våga känna...en tid att...längta ....och att också få längta...
...en vårvärme..som intar..både mark..och alla levandes ting...som vandrar på den...
...så spröd....och så skir..men så vacker...med sina purpurfärgade "kjol"blad...och sina gula mjöliga...frö"klasar"..som söker sig efter solens strålar...snart snart kommer hela skogen att vara vit..av alla de små "stjärnor"..som täcker markens...brunhet...Är det inte då dags att föreviga våren..med ett lyckligt skrik...
...På ett långt streck...hänger vinterns alla klädnader...fotsida klänningar..som nu är för varma...som hon sedan har tvättat i sjöns..mörkblåa vatten...kallt men härligt..och uppfriskande...och sen att hänga undan dem..tills nästa årstid..gått förbi...
...nere vid strandkanten..vandrar de...stolta..på sina sirliga ben...deras halsar..kråmar sig..och lindar in sig i varandra..kärlekskranka...och uppvaktande...Ljuv är våren....och stunden som kommer...
Lev väl...mina kära vänner!! Salve!...Det är märkbart nu...
...Ljuset kommer mer och mer....
...i vassen hörs rördrommens..dova ljud...karakteristiskt är hans läte...en återton...
...nere vid sjöängen vandrar de två..par invid par...sakta betandes...på sina långa skrangliga ben..gråskiftande är deras fjäderdräkt....långa deras näbbar...men en fläck lyser röd....som en signal...om stopp!!
...I mellan löven...lyser de som små blå "solar"...fast färgen är som mörk himmel...skira...och lite "luddiga"...de niger alltjämt och säjer att nu är det VÅR!!...solen värmer hennes kind...så välbehövligt...så omhändertagande...att vila i...
...snart snart kommer ett nytt ljud att höras..innan det genast glöms bort...för att alltid ha hörts..ljudet av vindens sus i trädkronan som fylles av de vackraste skiraste gröna små blad...Åååå..denna tid den är underbaar.... |
|
|
