Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve!...natten är ljum...men tystnaden..total...inget eko höres...inga...avlägsna....toner....stigen..växer sakta..igen...där ingen går...avsaknaden..av känslan...som en gång fanns där....ebbar sakta ut....men hon bär...en liten skärva....som sakta sakta..slutat skava...och formats något mjukare....fast den känns...stundtals....när minnen...letas upp....fördålda..för dagens ljus....
...det råder full aktivitet...och några fler...har börjat bära den svåra bördan...men..saker faller såsmåningom på plats...var och en ...så att bara några finnes kvar....dagarna närmar sig...men glädjen är påväg åter...och allt verkar bli lättare...
Lev väl...min "borttappade" vän...jag hoppas..du hittar/ eller hittat det du sökte...annars..finns det fortfarande "bröd" att bryta....och ord att börja i....
Vale!... Salve!När skogens källor tystnat,
blir jag stilla.
Jag vet ej mer,
vad världens oro är.
Dess många röster
kan mig ej förvilla.
Blott av min egen oro
störs jag här.
Jag står och lyssnar
till en evig källa,
som ingen ser
men som mig tröst beskär.
Mitt eget hjärtas klara vattenkälla.
Bo Setterlind
Dagarna blir längre och längre..ljuset..stannar..här...hos oss....intar..skog och mark...och ängens grönska...fager..och grann...prunkande..ack så tidig...ack så djup....vad månde hända..när dagarna gå...och all dess "frukter"...djupna..i omfång...redan innan mitten av sommaren..varit....vart är allt påväg.... Salve!...ett frö är sått..men det gror sakta..försiktigt...och avvaktandes...väntar...längtar..efter något..mer...efter värme..efter vatten...efter..kärlek...och efter...ro...och också ljumma vindar....
...Vårda dina..kära...dina..nära...men även de långt borta...men (!) glöm för den skull inte bort dig själv...för Du är den ENDA...här i världen....och DU är unik..för just den DU är!!..glöm inte det...
Det råder...bitvis febril verksamhet...inför det som stunda skall...planering...omformatering...omvälvningar...men många orosmoln..sveper in...i stora..eller mindre sjok....hos henne föda en frustration...som väcker känslor..hon inte vill kännas av....Varför...tar inte alla sitt gemensamma ansvar?...varför vilar mycket..på bara någras ansvar....Frågor..frågor...men var kommer svaren....och orken?...
...över vattnet..flyger på starka tunga vingar...nästan doppandes i kylan...några kvällströtta svanar...snart snart..är det vila...och ro som gäller...Lev väl!...och betänk...vad Ni gör!
Pax Vobiscum! Salve!En ny vind har sakta börjat blåsa
kommer den att mojna
eller kommer vinden att leta sig in
någon mer stans...bland
grenverk och blad...
det..är ingen som ännu vet.. Salve!...stigar som aldrig används...växer sakta igen...där förut ljus..och värme smekt...varje steg man tagit..breder sakta växtligheten ut sig....och marken återtar..det som tidigare..kanske varit...och tillsist...syns inte det som en gång..kanske var...
...en sak i taget faller på plats...men mycket finnes kvar..att ordna...och reda...ut...men det finns alltid goda tankar att bolla....allt emot...sakta sakta..bygger vi ett "slott"...och platsen kommer att ljuda av liv och rörelse...
...snart snart..kommer sjön att kunna badas i...hon väntar..ger sig själv till tåls...men tiden närmar..sig...och då ska både folk och fä..få sig en ordentlig tvätt...och en..skön simtur...
Lev som du lär!!! Salve!...I ett uppehåll...förträngs kanske alla tankar...lämnas vid sidan av allt som sker...för att kunna fortsätta att se allt det vackra...som även finns fast frågorna droppar som det första vårregnet...mjukt...men ihållande...täckandes..allt som var..eller kanske kunnat bli....för att inte "skrämmas"....levs ett annat..liv....men ändock..ett liv som speglar..så mycket...hur..mångbottnat allting är....Man kan inte se på bara en skärva...för att tro att man vet hur vasen såg ut...kanske kan man hitta flera bitar...för att sakta sammanfoga...till något helt....eller åtminstonde ana...några konturer....
...Nervid sjön...letar sig kabbelekan...åter upp..och lyser som solens...varma strålar...intensivt...men lite förädisk...Vattnet..är fortfarande...kyligt..men värms sakta..för var dag som går....I år stundar..nya gäster..långväga ifrån..En ny marknadsplats...är anlagd...där fest..och färger ska samsas med varandra...och kullinariska dofter ringla...över nejden....men i år...blir det få...som står för fetsligheterna...en liten oro..smyger sig in...om allt kommer att bli som tanken..vill....
Hon...vandrar som alltid...ner till sin sjö...här har hon alltid fått möjlighet..till ro..och påfyllnad..både för kropp..och själ...i strandkanten...står han...grånad..men med "silver"..skimmer i sin dräkt....han ser på henne..med sina kolsvarta..ögon...och hon ser....att det är något nytt....som komma skall.....
Pax Vobiscum! |
|
|
