Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve!
ett enda ögonblick...då ögat skälver.. pupillen vidgas...och intar det den ser och förundras över skeendet som vara endast en sekund... innan det passerar... och kanske aldrig återkommer inte i denna tidsrymd Salve!...det har börjat blåsa..en vind så förunderlig...en vag förnimmelse...skönjes...eller..är det en inbillning?...
Ögats iris...så djupt..att skåda in i...dunkelt...men ändå klarhet...avvaktan...och en beredskap. Räven har kommit åter...och hans svans..synes ändå tätare..och pälsen..lyser av rödhet...mot det kritvita..på svansspetsen...han ser välmående ut...och hans mungipor..smyger sig uppåt till ett igenkännande grin...
Hon har stortvätt/byk nere vid sjökanten...de flyter på vatten ytan hennes långa gröna, blå och mörkröda klänningar...som stora solfjädrar...utspända...men tyngda av väta...hon sköljer dem..vrider ur dem...och sträcker ut dem igen...hängades..på ett handtvinnat rep..som spännes upp mellan två fagra björkdamer..som står där alldeles..intill sjöns kant...
Än är värmen här, än är alla..händelser nya...och..alla ting...lyser närvarande...men..någonstans...synes..det nya..som sakta närmar sig...än otetandes mottagandet det kanske får...
Nemo enim fere saltat sobrius, nisi forte insanit
Vale! Salve...vinden blåser..in...molnen far snabbt över himlen....allt är föränderligt...inget blir åter som det varit..
...tid är förgänglig...den går inte att stoppa...och återbrukas..allt som sagts..eller inte sagts..är gjort..
..Inne i paviljongens...dunkla..ljus..stjäls en kyss...av en hungrig mun...utanför hörs glada röster..det är bara en tunn duk som skiljer..dem åt...det ingen vet...skadar..någon....idag, imorgon..eller..om 100 år...det finnes en tidsreva mellan våra olika liv...olika tider...olika rytmer...
Högt högt..uppe i skyn...som en prick...svävar..han mäktig..och fri....brett mellan vingarna...och ögon..som ser..allt...under sig....med en skärpa så tydlig....
Hon suckar, stryker..vecken ur sin klänningsfoll...drar rätt..sin..långa fläta...och svalkar..sina hettande kinder..innan..hon...viker tyget åt sidan och träder ut....
Carpe Diem...."du råder dig själv...allena"!!! Salve!dröm dröm din ljuva dröm...
men..inget..kommer att bli sanning
..inte "den" sanning..som Du nu vill uppnå..
strängarna på lyran..spelar..en annan melodi
och bakom..draperiet..står..gycklaren..och..ler sitt falska leeende
elden..härjar..i sitt omfång..
färgerna..känns med ens fadda..och bleknande..i sin skala
korparna kracksar sig hesa..
och på golvet..syns..drycken..sakta sig sprida..ut över golvet
just utspillt...
blodrött
Ab imo pectore - Ad rem!
Salve!...sakta sakta..lägrar sig dagen..och ett suckande höres...när..ljuset..avtar..och de dovare nyanserna..intar..mark..och gräs..och träden..som lindas..in..i fukten..som hör natten till....det sänker sig en tystnad så stor..och ofantlig..så det rymms intet i den..eller gör det det?...och vad kommer då för "ljud" att genomljuda..är det något ljud..som förut..hörts..eller har flöjtens toner för alltid stillnat...?
Hon vet icke..och hon låter sig inte ledas..dit igen...det finns så mykcket..mera...nu...än förut....olika nyanser..synes..på denna skimrande livsväv...så mycket..njutbart..i livet..bara...ögonen kan se det..och trådarna.."passa" ihop..i väven som ständigt..vävs...Böljande är hennes..nya klänning...och hon njuter..av dess tyg..och tydliga.."skärning"...som framhäver..det hon vill visa...hon ler...och vet..med sig..att ord..kan användas..både på ett mjukt..sätt..men också...en tydlighet..för att ej lockas....i ett "fördärv"...
Ute på ängen..ligger..nejden...i dimma...och geten går med sina kid...och betar...röda..lyser deras kroppar..mot det gulnande gräset....Natten är ung...och än hörs inte ugglans varningsrop..
Carpe Diem!! |
|
|
