Alistriona's profileAvalons dimmorPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
Salve!...Det finns så många stigar att gå...
...några är breda och lätta att gå - men några väldigt befolkade..
...någon är ljus och mjuk under din fot... någon är kall och mörk att gå...
...en liten stig kan lätt få på villovägar, men också ge dig möjlighet till olika val och lockande trevligheter...överraskningar..
...Smalheten kan bedra och locka dig in på nya upptäckter, som både kan
...ge utveckling men också fundersamhet och nekelse...
...någon väg kan leda till en återvändsgränd -
..Alla val du gör påverkar olika skeenden - och möten....
...vilken stig väljer Du?
Salve!I fotspår som hennes förfäder vandrat, har hon nu påbörjat samma vandring - lika men ändå så olika...
Så många skeenden, så många liv - så mycket tankar och sådana känslor, tänk om vi kunde höra varandra...
Trädens silverskimrande blad och dess knotiga åldriga "kropp" - vad har de sett?
Tänk om de kunde tala till oss.... vad skulle jag då få veta?..att tankar som de tänkte då, tänks även idag. Vad vet vi om tid?
Lutandes mot det åldrande trädets stam..förnimmer hon tidens anda...
Lyssnar innåt...och finner endel av gåtan hon bär/hör.....
Sakta går tiden vidare.....följer vi den..eller går vi "bredvid"? Salve!
Att få vara den som vandrar genom historien..och känna dess vingslag...så nära men ändå så långt borta....beträda mark som är helig även i våra dagar....lyssna, "se" de gestalter som en gång levde där...och intuitivt nästan kunna "tala" till dem...hur kan "vi" bara bortse från detta...alla de som en gång levat...våra förfäder...och vår historia....långt långt tillbaka i tiden....ALLT har sin påverkan.... ....en lång färd har jag framför mig...och många platser ska jag "passera".... "Var just där Du är...men var medveten om vad som varit".... Vale! Salve!...känner det i luften...något är "påväg"...andra märker det...tydligt...skarorna drar sig samman...det är dags...och riktningen är tydlig...alla vill åt samma mål....kraftfulla vingslag...ledaren i tätet...men byte efter halva vägen...alla hjälps åt...en inbyggd kompass...
Sakta sakta...faller löven mot marken...än färgas löven av grönt, gult och svagt rött...liv finnes där...som sakta falnar..ner och åter blir till jord...
Sjön ligger stilla och blank..ingen endaste krusning på ytan...väntandes...över skeenden som kommer, och sedan passerar....ett tjatter bryter tystnaden...två nyfikna ekkorungar bråkar om en hasselnöt...som plötsligt slinter ur deras grepp och faller...ner mot marken...
Det är en väntans tid....där inga svar kommer, men nån slags ro finnes...och ett hopp långt därframme...
Intill väggen på fähuset ligger famn efter famn av ved staplad...väntandes på vinterns kyla som komma skall...men än är dagarna fyllda av värme...bara om natten kan man ana den kyla som stundar...
Var rädd om dig..du ensamma vandrare i natten....ta emot de ord och "gåvor" du få...ty vandringen är lång och mödosam...men om hjärtat talar "gott" finns mycket att bli bjuden på....var öppen i ditt sinne...ty där du minst anar det..finns en "öppen dörr"...
Pax Vobiscum Salve!Minnenas dag....och en stilla minut...för ALLA som sörjer världen över...
Själv har jag vandrat i "öknen"...och törstat efter "vatten"...det mjuka och friska livgivande vattnet....
...plötsligt när allt var som svårast...och jag trodde jag skulle förgås...kom dropparna...sakta sakta föll de...och letade sig ner...
....fuktade marken...och berörde jorden med "liv"....återvunnet liv...
...återigen kommer jorden att blomstra...och än en gång hoppet tändas...."tron" är för stark....
"svältfödd var jag...men nu har jag återigen fått smaka det söta brödet"
Pax Vobiscum!
Lev...och låt livet komma "åter"!!! Salve!
...till brädden fylld...skälvande...klar...tung är den..dallrande....i ett sista försök...där inga svar fås..
glittrande som daggen, träffade av solens första försiktiga strålar...väter min kind...inga svar finnes....inga frågor får någonsin några svar...innuti hjärtat gnager...sorgen..över allt som förlorats...ändock syns alla nyanser i droppen som skälver....hela färgskalans djup...och allt som rymms i den..."bägaren är överfylld"....stunden är här...då flödet...ej mäktar mer....och bryter...den sista fördämmningen.....smärtan har tagit sitt åter.....
Ad extremum-Aut disce aut discede Salve!Långt nedanför mig breder sig skogen ut som en "matta"...i alla dess sprakande färger...som ett lapptäcke med olika rutor...fortfarande med mycket grön i..men det gula och röda kommer sakta mer och mer...
Jag väntar...väntar på något som jag inte vet något om....vet ej vad som händer...vet ej vad som sker....men väntan finnes där ändå...
...allt är höljt i dunkel...och jag skådar ingen "ljusning"...
...det ligger även en avvaktan i luften...en tid mellan det gamla ....och det nya..som komma skall...allt är oundvikligt....
I gryningen såg jag en röd svans skymta ute på ängen..och ett par spetsade öron...stilla...lyssnandes...sen såg jag hennes magnifika kropp...innan hon försvann in i skogen...vet att hon haft ungar..under våren..gömda under den stora tallen...men nu är hon fri igen...tills hon hittat sin friare...som snart kommer och uppvaktar...den nyss "utsläppta"....allt går runt...åter och åter...
Var dag har sin "gåva"...vi måste bara se "dem"...
Lev väl..mina vänner!!!
Pax Vobiscum Salve!Njuut av den tid som är just NU!!!
Solen är fortfarande varm...och rör vid min dräkt..värmer mig i ryggen..när jag går ner mot min vackra äppellund...vilken fägring..träden står tyngda till marken..fyllda med tunga saftiga eldröda och gulgröna äpplen...ta ett - håll det mot näsan....blunda...och dra ett djupt andetag...doften....känn hur saliven rinner till...och hur gommen gör sig beredd...känn med dina fingrar skalets glatta yta...mmmm
...vad finnes i detta äpple...mer än en ljuv smak...och en smaklig arom?...ligger det något "dålt" här...är det som tron var förr..kunskapens frukt?...eller frukten som håller doktorn borta?...
Vacker är du, du knotiga träd..som stått där så många år...först klädd i en "brudskrud"..om våren...och varit hemvist och matplats åt så många bin o. humlar...senare under sommaren hör jag dina blad "spela" melodier för mig....och nu fylld med "gåvor" i överflöd - glädj er för dessa rika gåvor....ta inte allt för givet....ty inget är det...utan vi står "nakna" inför det som sker....vi kan få ALLT - men vi kan också bli ifråntagna ALLT...vi måste värma om det....och vara rädda om ALLTET!
Pax Vobiscum....tiden rör sig hela tiden framåt...men (!) ta vara på den! Salve!"Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
genom frostigt glas syns solen som en huldra ditt hår, det flyter över hela kudden Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig men du, jag ger dig min morgon jag ger dig min dag Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar du drömmer om något fint jag ser du småler Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig men du, jag ger dig min morgon jag ger dig min dag Utanför vårt fönster hör vi markens sånger som ett rastlöst barn om våren dagen kommer lyssna till den sång som jorden sjunger Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig men du, jag ger dig min morgon jag ger dig min dag jag ger dig allt jag har kvar likt en sländas spröda vinge ögat själver solen smälta i ditt hår kring pannan välver du, jag tror vi flyr rakt in i solen Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig men du, jag ger dig min morgon jag ger dig min dag men du, jag ger dig min morgon jag ger dig min dag " av Fred Åkerstöm Ta väl vara på er!!! Njut av den sista (?) sommarvärmen....nätterna blir kallare...
|
|
|
