Alistriona 的个人资料Avalons dimmor照片日志列表更多  |  工具 帮助 |
SalveSolens strålar glimmrar
i trädkronan
Stark och stor och mäktig
står den där
med djupa rötter nere i myllan
svårrubbad
och med så mycket visdom i sig
Allt har "han" sett
Både sorgetider och blomstringstider
i ett ständigt kretslopp
Nu bygger fåglarna bon igen
och högt i skyn svirrar svalorna glatt
Fjärilens puppa sprängs i bitar och ur det fula skalet
stiger skönheten ur
låter vingarna torka i solskenet
innan hon stiger upp mot solens varma strålar
Att återfödas på nytt och på nytt
det är LIVET Salve!Tid
tid för eftertanke
tid för ljuset att återvända
tid för vänskap
tid för njutning
tid för life
tid för knoppar att brista
tid för att hälsa våren med ett
SKRIK
Över isen rör sig en liten gestalt
först långt bort
sedan närmare
på lätta tassar
de första strålarna når hans päls
det lyser som om honom
vädrar med nyfiken nos
mjuk är hans päls
Consilia petere prudentis est, consilia non semper sequi prudentioris" Salve!Solens strålar smeker den skrovliga ytan
skuggan flyttar sig sakta sakta
reflexer, iskristallens mångfasseterande ljus
Luften är klar och hög
Isen ligger där mörk och farlig
på natten kryper kylan fram
för att dra sig tillbaka när ljuset vänder åter
Lyss lyss..något är påväg
"Quo fas et gloria ducunt" Salve!Det finns inget kvar
marken är frusen
men bar
inga spår synes för intet vitt ligger där och skyddar
vinder blåser kallt
letar sig in överallt
och bidrar till att kylan stannar kvar
Det finnes minnen
minnen som ej går att sudda ut
tankar och känslor som återkommer
men inget är som förut
och vad var förut?
Och för vem var känslan stark?
Någon gång ser hon honom i sin vita skrud, men bara på avstånd
han har sina öron spetsade, lyssnandes
men uppfattar han de ljud som finns?
Känslan är svår att ta bort...
Lyss lyss och följ Ditt hjärta
låt tanken vila och bara vara Där....
Brevis ipsa vita est sed malis fit longior Salve!En ny tid är åstad
ett blankt ark
att låta stigar pånytt födas
omprövas
eller låta vara
för att skapa något annat av alltet
Solen letar sig sakta in
men än är allt fruset och kallt
snart stundar ett nytt år
Livet görs intet av sig självt
eller det är kanske det just det gör
om inga val göres
förändras intet
iallafall intet som självts påverkats
utan lagts i någons annans hand
tid för tanke
tid för reflektion
tid för att låta
annat komma fram
"Ad infinitum"
Salve!Var är Vi?
Var är Jag?
Vem är Du?
Vem är Jag?
Frosten nyper de sista bladen som sakta dalar mot marken, färgerna försvinner
snart är allt dött
vilandes i en lång lång dvala
där inget växer
Den vita fålen vet intet ännu
Hon vet intet om någonting
allt är ett oskrivet blad
trasiga moln far snabbt fram på himlen
månen hukar därbakom
rädd för att våga visa sitt bleka ansikte
I hålan är det tomt o kallt, ingen päls värmer där mera
spåren har för länger sedan försvunnit
Inne i kammaren rör sig ngt försiktigt
ännu ofött
ännu klart för världen att skåda
kallt är det, bitande kallt
........ Salve!Tiden är tyngd
tyngd av beslut
eller ovisshet
om skeenden
hur länge är en stund
och var finns vetskapen om skeenden
bladen gulnar sakta
gräset viskar intet längre
stigen har för länge sedan
vuxit igen
vem kommer att gå där sedan?
Under visthuset låter ett litet läte
svag, men ändock
ett nytt litet liv
precis seende
vad kommer att ske i detta liv?
Och vad sker i Ditt?
"Aliena nobis, nostra plus aliis placent" Salve!Himmlen är blygrå
och tunga droppar
faller mot marken
i skyn synes inget ljus
allt är tyst så tyst
vart tog allt ljus vägen
vart tog alla ljud vägen
och färgerna
...de bara försvann
att återskapa
och återskapas
Salve!Ljust ljust skirt grönt klär "hon" sig
i sin fagraste dräkt
för att trollbinda
förbipasserande, så att de ska se hennes skönhet
glädjas över hennes nya fägring
det gröna kommer att djupna i färg o såsmåningom i omfång
nu är den ny och skir
likaså grannen som hela vintern varit städse grön
klär sig nu i nya skott - goda att smaka på
Lyss till den första vindil i kronan
ett ljud som länge varit så frånvarande
att man nästan glömt det
men fort blir det en vana som örat intet hör mer
Spensliga är deras lemmar där de försiktigt går bredvid sin mamma
ensam går han ibland intill sjöns ena ände
hans horn gör att man skiljer på honom
Allt detta ser hon, upplever, är I
livet är här
snart snart kommer trollsländan åter
och dagen kan åter varda Salve!Svarta små pigga ögon
knappt hinner man se dem
hennes stjärtvingar vippar
just karekteristiskt för henne
hon har precis kommit
nyss befann hon sig någon annanstans
Vinden är ljum
och i backarna lyser det blått
och mellan träden
sprider sig en vit matta
ur bröstet hörs ett kväv skrii
till vårens ära
Nyss låg allt höljt i snö
och gråhet
men Fru vår
har varit godhjärtad
och kommit med sina kjolar
och värmt upp marken
snart klär sig skogen i sin nya dräkt
först skir och fager
som senare övergår till djupare lyster
och ngt tätare dräkt/er
Allt återkommer
i en ständig cirkel
ändå är allt nytt
varje gång det sker
omdaning och ombildning
I solen blir hon varm
och stenen hon höll i alstrar åter en värme
av solens strålar
I skogen byggs nya hus
och nya stigar börjar ta sin form
invid domarringens skugga Salve!Gråmjuk ligger dagen inbäddad
i stora dimsjok
vattendroppar hänger tunga på trädets grenar
vid solens framkomst kommer de
att gnistra som små juveler
men nu, är de bara kalla och hängandes
Skinnskorna vätes under hennes vandring
långt borta synes de blånande bergen
inne i skogen ruvar en tystnad
så stor, och så andmäktig Salve!Lila lila lila
hänfört vackert
fyllda knoppar
sprängfyllda
hängen i purpur
snart sprängs alla "bojor"
och det nya livet stundar
alla färger omförvandlas
och nya former hittar liv
Hon ser stora skaror åter dra in över sjön
glädje i deras röster
hur de putsar sig
spatserar stolta invid strandkanten
deras röda signal..lyser
och deras långa halsar kromar sig
..tänk Dig första suset i kronorna
som nu fortfarande står nakna
ljudet som senare blir så vant
att man knappt hör det
eller det första regnet som
lyfter alla dofter från markens innandömme
mustigt, fylligt och livgivande
Solen ligger lågt över sjön
varm och mjuk
och en ny färgskala intar landet Salve!Hon står och rör i sin stora järngryta
som hänger över den öppna elden i en svartnande kedja
grytan som innehållit många goda långa måltider
avnjutits i goda vänners sällskap
doften sprider sig i hennes lilla hus
letar sig in i alla skrymslen
invid hällen ligger nybakat
färdbröd
runda gyllenbruna kakor
att bryta en bit utav
och sen doppa i såsen från den puttrande grytan
hare, vildlök, vildmorötter svagt gulfärgade
hennes nyfunna vän struker efter hennes kjolfåll
och ser uppemot henne
under bordet ligger en annan raggig vän och hans ögon är pepparkornssvarta men med en lugn blick vilar hans ögon på henne
Hon sluter ögonen
och ser dem komma, upp över åsen
in på stigen som slingrar sig mot huset..invid skogsbrynet
hon anar deras konturer, "ser" deras klädnader
och stoltheten i deras ryggtavlor
Under kvällningen hörs senare glada sånger och skratt
honungsmjöd delas ut
och nötter och mandelkaka serveras som tilltugg
natten är ung
och månen ser ned på dem med sitt stora vita ansikte
Tid att umgås, tid att lyssna, tid att leva..
Carpe Dium! Salve!Ljus ljus ljus
under dagen, under natten och under himlens öppna sky
natten lägrar sig
stjärnorna vandrar sakta på himlen
träden står där som alltid förut
men nu stiger saven saka i dem
och det är tid för att formas
och forma
så de kan bliva tyngda av frukt..under stundande tider
allt vi gör sker av olika anledningar
vi påverkar alltid
och kanske påverkas
både medvetet och omedvetet
Isarna har suckande släppt sitt frostiga tag, och vakarna har sprungit upp
vattnet ligger öppet, mörkt o väntandes..
snart snart..intages de åter av häckande par
ständigt omformandes
av naturens lagar
spinn spinn livets trådar
silvriga
endel starka, några svagare
men det är livets väv som spinnes
och i den väv synes allt
fast inte allt för blotta ögat
Idag klär hon sig i klänning som formas efter hennes kropp
kammar sitt långa hår
och låter det vidröra sin midja
invid hennes sida rör sig något mjukt
alla ser det inte, några anar det - hennes sfär av styrka ligger i detta..
och skyddar mot energier som rör sig uifrån och in
lång är hans päls
och hans öron mjuka
styrkan ligger i graciösen
ett starkt totem som inte alla klarar av
Ikväll serveras
kålsoppa
fläskgryta med äpplen
rökt korv
vildfågel
örtost
äppelkaka
flädersaft
ljusen är tända på bordet, och i kärlen serveras mjöd möjligen senare under kvällens timmar...
Väl mött mina kära vänner Salve!Molnen far snabbt över himmlen
söndertrasade ej formbara
men i vinden känns något
något obestämbart
inga former skönjes ännu
det synes ännu inga spår i marken
ännu är det otrampade stigar
vart blåser vinden?
och kommer de varma någonsin åter?
Inne i grottan ligger isen fortfarande täckt
kall, blånande
isformationer som håller sin form
hit in når inte solen
inte än
Himlen färgas av olikartade färger
som kastar ett återsken
över det det lyser över
ser ögat det?
Hon byter skepnad
vänder plagg efter plagg för att känna
våga känna
våga vara i känslan
Aut omne aut nihil - Consuetudinis magna vis est Salve!Fjättrad i sin fångsthåla
spåren leder dit i den gråvita snön, som ännu ligger på marken
något eller någon har släpat sig dit
är det för att slicka sina sår...
eller slita något i stycken
Svart är natten
inga stjärnor vågar sig fram
dimman drar in rå och kall
värmen döljer sig långt därborta
vid en tid, då allt stodo stilla
Var är "vi" någonstans
i ett ingenmansland
Våren har ännu inte tagit sitt grepp
varken i trädens grenar
eller i hjärtan som blöder
Ljuset väntar...
men för vem kommer det att lysa
inga ekon höres när man ropar
utan stumt faller orden ned
orkar någon ta upp dem igen
och hjälper det då
...den som tiger om natten
och den som tigger ett svar
Salve!Tillsammans jagar de, sida vid sida
spåren löper tätt intill varandra
hennes päls har vita stickelhår
sicksack genom snön vrider sig deras spår
fram och åter
hon ser på honom..med sina snedställda ögon
hans nos, kan känna vittring milsvitt
jakten har precis börjat
i böljande slag
följs de åt
nära nära
Plötsligt avtar stegen
intet ljud hörs
kylan stiger
Långt över nejden..synes
norrskenet dansa..
spåren börjar sakta snöa över..
och någonstans syns de att de sakta
drar åt var sitt håll
kanske letandes nya jaktmarker
långt långt bort hörs ett nytt ylande
eller är det ett kall på varandra?
Amantium irae, amoris integratio est Salve!Över oss välver sig himlen
Alla stjärnor där uppå
Hur når vi dit, dit där ingen förut färdats
Natten är magisk
och fylld med liv
Vi är där Salve!Olika tidsrymder
två världar
olika skeenden
lika men ändock olika
vari finner vi samhörigheten
kommer vi någonsin förenas
i ett gemensamt "kungarike"?
Kingdom of heaven
or a queen whitout a crown
himelen bågnar av alla stjärnor uppå
och ljusen flämtar
i natten..som sakta övergår till dag
ljuden tystnar
ögon ser, men ser de?
Inne i hennes hjärta pulserar de röda
purpurrött...men också skälvandes
vad är sant
och vad är bara en dröm?
och sover vi, eller är vi vakna?
Och när jag vaknar, finns Du då här?
Hon hör ugglans ensamma läte
även om det borta i tallkronan sitter ett par
Över alltet, som små ljus
glimtar alla stjärnor..som de alltid gjort
i alla tider
vår tid kanske inte är nu?
eller..så är den just det!
Salve!Som två hungrande
såg vi intet annat
som två törstande i öknen
drack vi, men var fortsatta törstiga
en stormvind blåste upp
virvlade in
och tiden passerade
i luftdraget
elden dansade
både i ögats spegel, men också..i hjärtats kammare
pulsslag i olika takter
livet utanför passerade sakta
men i vakumet som uppstod
föddes bara nytt
Låt himlen vänta..
och solen åter lysa så himlarött
och tiden står åter vid vår dörr
Allistriona Mccenlay |
|
|
